Högt uppe på Kåsebergaåsen, en halvtimme öster om Ystad, står de: 59 stenar i form av ett skepp, med havet som fond och Bornholm i fjärran. Ales stenar är ett av Sveriges mest besökta fornminnen och ett av de mest omdiskuterade. Var det vikingar som reste stenarna? Är det en solkalender? Och vem var egentligen Ale?
Här reder vi ut myterna och berättar vad forskarna faktiskt vet. Och inte vet.
Vad är Ales stenar?
Ales stenar är Sveriges största bevarade skeppssättning: 67 meter lång, 19 meter bred, byggd av 59 stenblock som vart och ett väger omkring fem ton. Stenarna är resta i form av ett skepp med stävarna mot nordväst och sydöst, 32 meter över havet på åsen ovanför fiskeläget Kåseberga.
Att släpa femtonsstenar upp på en ås, utan maskiner, var ett enormt företag. Vissa block ska ha transporterats långa sträckor längs kusten. Varför man gjorde sig mödan – det är frågan som hållit både forskare och besökare sysselsatta i över hundra år.
Myt 1: ”Ales stenar byggdes av vikingar”
Nästan, men inte riktigt. Länge gissade man vilt om monumentets ålder – allt från bronsålder till vikingatid. Svaret kom genom arkeologen Märta Strömbergs undersökningar av platsen från slutet av 1980-talet fram till 2005. Genom kol 14-dateringar av organiskt material som grävts fram i och kring skeppet – bland annat under själva stenarna – kunde forskarna ringa in när monumentet restes: under yngre järnåldern, med tyngdpunkt kring 600-talet efter Kristus.
Det betyder att Ales stenar troligen är från vendeltiden – århundradena strax före vikingatiden. Människorna som reste stenarna var alltså vikingarnas förfäder snarare än vikingarna själva. Riksantikvarieämbetets stora kunskapssammanställning bekräftar bilden: skeppet uppfördes någon gång under perioden cirka 600–1000 efter Kristus.
Myt 2: ”Ales stenar är en solkalender”
Det här är den segaste myten – och den har en vacker kärna. Skeppet är orienterat så att solen vid sommarsolståndet går ner vid den ena stäven, och vid midvinter stiger den upp vid den andra. Står du där en midsommarkväll är det svårt att tro att det är en slump.
Teorin att stenarna är en uråldrig solkalender har drivits hårt av privatforskare, men den etablerade forskningen håller inte med. Arkeologer och astronomer som granskat platsen menar att orienteringen inte räcker som bevis – många skeppssättningar i Norden är riktade på liknande sätt, och dateringen motsäger kalenderhypotesens antaganden om en mycket äldre anläggning. Solnedgången över stäven får man njuta av ändå. Den är gratis och pålitlig.
Myt 3: ”Platsen har alltid sett ut så här”
Här blir det riktigt spännande – för platsen är tusentals år äldre än skeppet. Vid en undersökning 2012 hittade Riksantikvarieämbetets arkeologer spår av en dös, en stenkammargrav från bondestenåldern, alldeles intill skeppssättningen. Den är omkring 5 500 år gammal – äldre än pyramiderna i Giza.
Av dösen återstår bara groparna där stenblocken en gång stod. Och här kommer detaljen som får arkeologer att tappa hakan: på flera av stenarna i skeppssättningen finns skålgropar, små inknackade fördjupningar som är typiska för just stenålderns gravmonument. Mycket tyder alltså på att järnålderns byggare återanvände stenar från ett flera tusen år äldre monument. Ales stenar är med andra ord inte ett byggnadsverk – det är flera, staplade på varandra genom årtusendena.
Vem var Ale – och vad användes skeppet till?
Det ärliga svaret: ingen vet. Namnet Ale kan ha tillhört en hövding, men det finns inga skriftliga källor. Och trots noggranna utgrävningar har ingen centralgrav hittats i skeppets mitt. Det man funnit är kremerade ben i ett lerkärl i skeppets södra del. Forskningen lutar åt att skeppssättningen kan ha haft flera funktioner samtidigt: gravmonument, samlingsplats, kultplats, kanske tingsplats.
Det är kanske det finaste med Ales stenar. Efter mer än ett sekel av forskning står gåtan kvar, lika vindpinad och storslagen som stenarna själva.
Bra att veta inför besöket
- Vägen dit: Ales stenar ligger i Kåseberga, cirka 20 minuter med bil från Ystad. Från parkeringen i byn går du en backig grusväg upp på åsen – räkna med 10–15 minuter.
- Alltid öppet, alltid gratis: Fornminnet ligger på en betesmark under bar himmel, tillgängligt året runt.
- Klä dig efter åsen: Det blåser nästan alltid där uppe – även en stilla sommardag i Ystad.
- Kombinera med hamnen: Kåseberga fiskeläge nedanför är känt för sin rökta fisk – ett klassiskt avslut på besöket.
Bor du i Ystad är utflykten enkel att kombinera med en dag på Österlen och kvällen avslutas bäst tillbaka i stan.
